_________random acts of misbehaviour

2011-08-16T20:05:00.005+02:00

Det är så spännade att blogga.
Eller inte.
Tänk på att bloggen heter ____________random acts, med betoning på random.
Vill alla ha konstant uppdatering, stanna på FB. Och nej, jag har inte en 'like' funktion här.
Det finns inget att gillas här. Sluta vara så jävla Optimist Prime about it. Jag är NEGATRON.
Och jag kommer hata Optimus (OBS filmversionen) för att han är så jävla high and mighty att han offar Megatron efter att Megatron räddat livet på Optimus. Jävla backstabber! För övrigt har jag alltid hållt på Decepticons.

Fast det är ok att vara en opimistisk Negatron. När man gör dåliga saker man blir glad av. Men egentligen är det väl ALLA ANDRA som tycker det är dåligt. Ingen går väl runt och gör saker som man själv tycker är dåligt?
Typ;
Röker
Dricker
Sitter uppe hela natten (när man VILL sitta uppe hela natten)
Sover extra länge på morgonen, trots att det är vardag
Äta fet mat
Skrattar åt folk som gör bort sig (OBS folk som gör bort sig med flit för att folk ska tycka dom är roliga ska man INTE skratta åt, då ska man bara säga att dom är attentionwhores och stå med armarna i kors och se uppenbart icke-road och sur ut)
Ta en extra öl, trots att klockan är fem minuter innan sista vagnen går hem, för ERE FEST SÅ ERE!

Nu ska jag mata mina katter och fortsätta dricka upp spriten jag snodde från festen i söndags (för att alla andra somnade när det var som roligast) och sen får man se vart kvällen lider.

I haerd

2011-06-15T03:05:00.002+02:00

...att jag finns fortfarande.

Men bara ibland.
Och oftast inte här.

Men ibland.

so happy I could die

2010-05-03T02:33:00.007+02:00

orkar bara inte skriva ner det som är jobbigt. försöker att inte tänka och älta allt irriterande skit med mottagningen och vad dom tänker göra härefter.

kort:
förra sommaren skulle min psykolog 'avsluta' utredningen (som startades i början av 2008 av en annan psykolog).
efter att psykologen sjukskrivit sig för 'utbrändhet' el ngt annat lol fick jag vänta tills januari året därpå för att få en ny psykolog (se psykiatri vs idioti + klättra på höghus ) som tog över utredningen.
det gick inte så bra. efter sommaren blev det inga fler möten, för att psykologen tyckte att mottagningen skulle vänta ut med besök då jag inte kommit på ett möte (som jag råkat missa pga ett brev jag slarvat bort utan att ens öppna det, ja jag är slarvig). inte kunde han skicka ett nytt brev eller ringa, trots att han vet att detta är en stor del av min problematik och anledningen till att går dit överhuvudtaget.

i november fick jag tid till ett möte. då beslutades det att utredningen skulle slutföras så att mottagningen, soc och jag skulle komma överens över vad som skulle vara den bästa hjälpen för mig och hur vi skulle 'uppnå och komma fram till den bästa lösningen för alla'.
som om mottagningen och soc behöver hjälp i det hela? varför har jag gått dit överhuvudtaget?

iaf..

det beslutades, över allehanda filofaxer, almanackor och lättsamt småprat sinsemellan alla inblandade, utom jag som tålmodigt väntade på att de skulle fråga 'kan du den här tiden, den här dagen fyra månader framåt, klockan halvshutthefup?' varpå jag, som vanligt svarade 'ja, jag sitter jueh bara hemma hela tiden och väntar på att få tid till ett möte, vad tror ni?'

nångång i februari får jag ett brev där jag får komma på ett möte i slutet av mars. där kommer 'vi' fram till att jag ska komma på ett till möte med alla inblandade, då mötet som jag fick brev till hade flyttats (dock utan att jag fått reda på det, men det är jueh inte första gången 'posten inte kommit fram till mig' poängterade min psykolog näringsrikt och belåtet när mötet började.
efter att pratat klart med mig (mer talat om att det tagit sådan tid det gjort pga av jag uteblivit och kommit försent till många möten) vände han på sig i stolen, bort från mig, och fortsatte samtalet med min läkare om vad som skulle planeras inför nästa möte. sen reste han sig, ursäktande med att han hade en annan tid nu, och försvann ut genom dörren.

en månad senare får jag en tid där min läkare, psykolog och 'förste skötare' (typ skicka brev med medicin när läkaren inte är där-manlig sekreterare) går igenom vad mottagningen kommit fram med utredningen.
sen bestäms det att det ska bli ett nätverksmöte där jag, psykolog, läkare, 'försteskötare', bostöd och några från det nya stället jag ev ska gå till kommer vara med.
när det här mötet kommer vara vet jag inte. men det var en månad sen jag var där.

så från att jag sökte mig till mottagningen i slutet av 2008 har jag haft två psykologer, varav den ena slutat och den andra mer eller mindre spenderat våra möten med att påpeka att jag är dålig på att passa tider och att sedan bestämma att jag inte är redo för samtal för att jag svarar emot och är vässig och otrevlig och retar upp honom (och många andra på mottagningen, som han gärna och glatt påpekar på vartannat möte dom senaste gångerna).
att han erkänt att han medvetet retat upp mig, för att se hur jag reagerar verkar han tyckte inte är anledning att bete mig så som jag gör, eller att 'missa' tider eller inte komma. och att det absolut INTE är hans eller mottagningens fel att det tagit så lång tid som det gjort.
jag har aldrig sagt att jag inte vill komma på möten eller att jag skitit i att gå för att han sagt något som jag uppfattat 'på fel sätt' men det har jag fel i och det är inte mottagningen eller hans fel, då dom gjort allt dom kan för mig. det är bara jag som känner mig missförstådd och därför struntar i att komma i tid, eller tom inte kommer alls.
och så länge jag gör så kan inte mottagningen hjälpa mig.

det är vad han kommit fram till på ett år.
och nu har mottagningen gjort vad dom kan, därför väljer dom att skicka iväg mig med en halvgenomförd utredning till en mottagningsgrupp som har mer kunskap om sådana typ av problem som jag kanske har. som dom säger, har dom inte den kunskap som behövs på mottagningen då den inte är inriktad på sån typ av problematik. och det kunde dom inte komma på för två år sen?
sen jag kom dit har jag spenderat TVÅ möten med att fylla i ett antal pappersformulär och div test.
på två och ett halvt år.
och det dom grundat mycket av utredningen på är gamla PBU/BUP-journaler som JAG lämnat in till min första psykolog. (som först inte ville ha journalerna, då dom 'utför egna journaler i sin utredning', men efter två månader frågade om jag hade tillgång till gamla journaler och om jag kunde tänka mig att lämna in dom till henne)

min psykolog sa på ett av dom senaste mötena jag hade med honom att "Daniel, sex år gammal' pekandes på BUP-journalen 'är precis likadan som Daniel, trettio- hur gammal är du nu? trettiotvå år gammal gör idag. Du är tänker och resonerar likadant som du gjorde då."

Bra sammanfattning av han. Riktigt skarp kille, med känsla för takt, empati och förståelse.
Eller som han formulerade i början av mötena jag hade med honom förra året medan han höll upp min journal jag bett att få utskriven; "Vad tänker du när du ser den här tjocka bunten? Det här är inte en kille med problem. Den här killen är ett problem."

Bra grund att bygga ett förtroende mellan psykolog-patient på.
Men som han också sagt, det är min uppfattning, det är inte hans eller mottagningens fel.

Och ja, jag har försökt byta psykolog, byta mottagning, frågat om andra ställen, terapier osv många gånger under den här tiden.
Men nu, två och ett halvt år senare, har tydligen mottagningen kommit på att jag nog kan få bättre hjälp någon annanstans. Riktigt vart kan dom inte svara på, eftersom dom inte har personal med kunskap som är insatta i det här.
Känns det som det sagts förut? Det enda som saknas är ett stort blinkande 'R' i hörnet.

Men det är klart, vad jag säger eller tycker spelar ingen roll. Det är inte viktigt. Jag är jueh bara en person i hela den här soppan, vem är jag att komma och säga vad jag känner och vad jag behöver?

Kanske inte verkade som en kortfattad summering.
Men med tanke på att detta är vad som kommits fram till sen november 2008, är det tiden det tog att både skriva och läsa det inlägget ganska kort.

Jag förutspår att jag kommer få tid till det nya stället i höst.
Då kommer dom fråga 'Hej, vad är du här för? Kan du berätta med dina egna ord? medan de sitter med min ännu tjockare journal i handen.

Jag ska nog ge dom en länk hit istället.

no update, no response, no reserve, no respite, no no no, na na na

2010-04-27T23:12:00.000+02:00

orka.

Take me back..

2010-03-15T20:31:00.004+01:00

80-talet doftar hårspray, hubba-bubba, läppglans, högt skurna figurtighta byxor, hängslen, för tunga örhängen, blinkande cajalfransar och melankoliskt skrikande gitarrslingor.

Golvet klibbigt från utspillda drycker.

Tonerna från kvällens sista låt ekar.

Trevande händer, nervösa fötter, dunkande hjärtan.

Dom första stegen ut ur oskulden,

inget kommer någonsin vara detsamma..

I deserve a hit

2010-01-22T07:42:00.001+01:00

Monday's no fun, Tuesday's the same
Wedensdays might go out, at least something
Thursday's the day after Wednesday
Firdays I go out, at least something

hit, who's calling this a
hit, well I deserve a
hit, calling this a
hit, I don't deserve it

mon...mon - day's...day's - no...no - fun...fun
tues...tues - day's...day's - a...a - waste...waste
wedne...wedne - day's...day's - I...I - go...go - out...yeah?
oh nothing
Thursday's headache, and I deserve it
Friday's I go out, at least something

hit, who's calling this a
hit, well I deserve a
hit, calling this a
hit, I don't deserve it

det konar bajs

2010-01-14T03:41:00.003+01:00

jag borde skriva oftare och roligare.
mest för att jag själv ska se att jag faktiskt gör mer saker. som är roligare.

jag måste bara komma på ngt att göra. ngt roligt.

för det här känns inte speciellt vitalt.

jag vill ha pengar. jag skulle köpa massa mat. TOmat.
sen skulle jag leka indier och göra pizza.

tror ni mig inte?
kolla själva då!

Italiensk Indisk pizza.

sjuk sjuk sjuk...

2010-01-06T21:29:00.000+01:00

såhär arg e ja nu typ...

dra åt pipsvängen!

2009 - the big nothing

2009-12-31T06:32:00.006+01:00

Eftersom jag bara suttit hemma själv i min sunkiga, katthåriga lght mestadels av 2009 så förstår ni att det inte hänt så mkt.

Och eftersom det inte är ngn som läser det här kommer jag antagligen fortsätta sitta och prata med mig själv, om mig själv, för mig själv.

p.s.
ge fan i att smälla smällare utanför mitt fönster.
mina katter blir rädda ffs!

Brittany, Interrupted

2009-12-21T17:02:00.008+01:00

Kollade klart på Jennifer's Body och föråt mig på bullar. Lagom underhållande.

Sen satt jag och drog mig lite i håret över den extremt keffa teaserpostern till Jonah Hex.
När jag slösurfade lite om kommande filmer så råkar jag läsa att ännu en stjärna slocknat.

Orkar inte enga mig i vem, hur, vad, varför folk är så intresserade av att veta ifall den och den är ett par eller har vänstrat. Jag gillar film. Vissa är bra skådisar, andra är mindre bra. Alla är människor. En karaktär i en film är inte på riktigt. Personen som spelar är det.
Oftast.

Jag tror mer på att folk mördar varandra genom att prata och prata och prata om vad andra människor gör, äter, har på sig och vilka alla umgås med.
Så vi är alla kannibaler och mördare, vi drar stråna till stacken.

Iaf. Tråkigt att folk dör unga, i onödan.
Jag hade en crush på Brittany i Clueless.
14 år senare dör hon av hjärtstillestånd hemma i duschen.
Ganska ovärdigt och meningslöst.

Brittany Murphy

11 November 1977
-
20 December 2009

klättra på höghus

2009-12-20T17:44:00.009+01:00

Hej, hur är det? banal fråga, men jag kan inte komma på ngt bättre att säga.

har inte vart på community's eller blogs på länge. försöker läsa lite från de jag bryr mig om, lite i taget. jag försöker att försöka skriva oftare. även om 'ofta' inte tar sig utanför pannloben än så länge. bygga städer i huvudet medan kroppen halvligger i fåtöljer och försöker sova.. jag har inte ätit meds sen maj/juni nångång. slutade på eget bevåg, då jag inte kände att det gav mig ngt. jag är för dålig på att ta rätt dos och göra det regelbundet. och alla gånger jag åkt in har det vart pga av överdosering som gjort att jag flippat. Och varje gång fick antingen högre dos eller så fick jag ytterligare en medicin att knapra. I början av sommaren skulle min utredning slutföras av min psykolog. Men eftersom det är sommar, sol och fräkniga leenden som toppar löpsedlarna blev det inte så mkt utredning då alla ska få vara lite lediga och ha roligt.

Så jag gick hem och väntade till slutet av sommarn.

Då jag fick ett nytt möte fick jag veta att ett neuropsykologist test behövdes, för att se om det kunde vara AD/HD el ADD som kunde vara en diagnos jag har. Men det gick inte att göra det testet på mottagningen då de varken har kunskap eller folk som kan utföra dom testerna. Så min psykolog skulle skicka en remiss till en avdelning på Östra som skulle 'ta över' utredningen, då de på PMH 'gjort vad de kunnat' den här tiden. Och jag fick höra att nästa möte skulle vara sista gången jag träffade min psykolog också. På det 'sista' mötet verkade min psykolog inte komma fram till så mkt, så han kände att han ville ha ytterligare en ny tid medan han skulle skicka min utredning vidare till Östra. Jag sa att jag var trött på att allt tar så lång tid. Han svarade, som vanligt, att sånt här tar tid.
Jag sa att jag inte orkar sitta hemma och vänta på nästa tid, nästa möte, när inget händer.
Han svarade att jag borde tänka efter på vad jag vill med allt det här.

Så jag gick hem och väntade till början av hösten.

Jag fick en tid till min läkare där också min psykolog var med. När jag frågade varför allt tog så lång tid och vad som hänt med utredningen fick jag till svar av min psykolog att dom inte kan hjälpa mig när jag inte kommer på tiderna jag fått. Och att jag kommer försent för mkt. DÄRFÖR kan de inte hjälpa mig. Men han poängterade klart och tydligt att dom gjort ALLT DOM KAN från deras sida. Och att ansvaret ligger hos mig, att komma dit och att passa tiderna. Ett av mina största problem, som både min läkare och psykolog känner till, är att jag har svårt att planera, organisera och PASSA TIDER. Det har alltid vart ett problem för mig. Men om jag struntar i att komma i tid, eller komma överhuvudtaget, så kan inte dom inte hjälpa mig. Såklart. Min psykolog värjde sig mot alla frågor jag hade om utredning med att han gjort vad han kunnat, trots min attityd och mina ursäkter om mina sena ankomster och uteblivna besök. Då tiden började ta slut var han tvungen att gå iväg, så han reste sig och gick iväg. Inget om vad som skulle ske i framtiden, om utredningen eller en ny tid. Min läkare är både snäll och förstående, hon skulle höra av sig ang en ny tid.

Jag sa att jag inte orkar sitta hemma och vänta på nästa tid, nästa möte, när inget händer.
Hon sa att hon förstår att det är jobbigt, men att sånt här tar tid.

Jag sa att jag inte vill vänta ett halvår innan utredningen är klar.
Hon svarade att så lång tid kommer det inte att ta.

Så jag gick hem och väntade.
Timmar, dagar och veckor gick.

Jag fick en tid till min handläggare på soc. Han lallade en massa om hur det gått med bostöd, om det funkar med städningen hemma. Jag ville komma igång med simning eftersom det är tråkigt att bara sitta instängd i lägenheten hela tiden. Jag skiter i om det är diskat eller inte. Jag vill få min utredning klar, så jag kan få gå vidare med den och se vilken form av terapi som är bäst lämpad för mig. Jag frågade om han kunde ringa till PMH och pusha på min psykolog för att få utredningen klar. Han lovade att han skulle ringa och kolla upp det.

Jag sa att jag inte vill sitta instängd hemma i ett halvår innan jag får en tid och det händer något.
Han svarade "Men jag tycker att det hänt massa sen sist. Det går framåt hela tiden."

Så jag gick hem och väntade till slutet av hösten.

Jag fick ett brev med en tid till min läkare. Jag satte lappen med tidsbokningen på kylskåpet. Och sedan glömde jag bort tiden.

När vintern börjat blåsa utanför fönstren gick jag ner till min tid nere på soc. Min handläggare hade bestämt att vi skulle ha avstämningsmöte var tredje månad vid förra mötet, eftersom jag framfört att jag inte tycker om att gå på möten som inte leder ngnstns. Jag menade på att jag inte har ngt emot möten som leder ngnstns.
Men att kallprata om vad alla gjort sen sist, banalt om vädret, diskutera saker som redan sagts på förra mötet och sedan titta på när alla bläddrar i sina almanackor när nästa möte kan planeras, det är lika stimulerande som att slicka på lyktstolpar i minusgrader.
Jag frågade om han ringt till min psykolog på PMH. Det hade han inte. Självklart blev jag arg. Han tyckte inte att det gjorde ngt.
Vi slutade mötet med att han skulle ringa PMH för att boka ett nätverksmöte med allihopa.

Jag sa att jag inte vill vänta till nästa år innan utredningen är klar.
Han svarade "Men det går framåt hela tiden. Det har hänt massa sen sist."

Så jag gick hem i vinterblåsten och väntade.

På nätverksmötet där folk från bostöd, min sochandläggare, läkare och psykolog var med berättade min psykolog psykolog att dom inte kan hjälpa mig när jag inte kommer på tiderna jag fått. Och att jag kommer försent för mkt. DÄRFÖR kan de inte hjälpa mig. Men han poängterade klart och tydligt att dom gjort ALLT DOM KAN från deras sida. Och att ansvaret ligger hos mig, att komma dit och att passa tiderna. Ett av mina största problem, som både min läkare och psykolog känner till, är att jag har svårt att planera, organisera och PASSA TIDER. Det har alltid vart ett problem för mig. Men om jag struntar i att komma i tid, eller komma överhuvudtaget, så kan inte dom inte hjälpa mig. Såklart.
Det pratades även om att ett neuropsykologist test behövdes, för att se om det kunde vara AD/HD el ADD som kunde vara en diagnos jag har. Men det gick inte att göra det testet på mottagningen då de varken har kunskap eller folk som kan utföra dom testerna.
Min läkare menade dock att det kanske inte behövdes att skicka mig till Östra, att dom kunde göra testerna på PHM istället.

Jag frågade (för säkert 666e gången) om de kunde rekommendera eller peka mig åt ngt ställe som var mer kbt-inriktat, där jag kunde få lite mer konkret och praktisk hjälp.
Min psykolog svarade att det är sånt som bostöd gör. Min sochandläggare var snabb med att hålla med.

På ett tidigare möte hade han vart noga med att påpeka att bostöd främst var till för att se till att jag inte blev av med lägenheten, se till att jag betalade räkningar i tid osv.
Nu var det plötsligt bostöd som skulle se till mina fritidsaktiviteter, att jag skulle komma ut och göra saker.
På samma tidigare möte hade han vart noga med påpeka jag INTE kommer få ngn hjälp av bostöd att komma iväg och simma eller träna. Det hade inte funkat förut, så varför skulle det funka nu? hette det.
Nu hette det att bostöd har 'en viss utbildning' inom kbt.

När jag påpekade att bostöd inte är terapefter eller psykologer och heller inte är ansvariga för den psykologiska del som jag söker hjälp för kontrade han med att jag, enl han, inte är lämplig för terapi och att han inte kommer rekommendera ngn vidare form av terapi heller.
Det kommer ta lång tid innan jag är redo för samtal, talade han bestämt om.
Sedan kom alla almanackor och filofaxer fram när nästa tid skulle bokas. En kvart tog det att boka en ny tid.
Psykologen gjorde en paus och frågade om det lät bra och om jag kunde då.
I slutet av januari och sedan i slutet av mars, när utredningen skulle vara slutförd.
Jag svarade att jag har all tid i världen. Jag gör jueh inget annat än att bara vänta hemma.

Så gick jag hem i julblåsten för att vänta på nästa möte nästa år.

Monsterbelly..

2009-12-18T12:32:00.011+01:00

Min mage känns mest som en uppsvälld isz, eller möjligen en död monsterbelly isz.
Det är så fint att det krävs så otroligt mkt (eller ja, för mig inte så mkt) för att man ska vara nöjd i tillvaron. Men så otroligt lite för att allt bara ska kännas bleh.

Som att i tre dar ringt till min handläggare, gick förbi där onsdags och torsdags. satt och väntade i receptionen i en och en halv timme på att hon skulle antingen komma ut eller iaf ringa. först sa hennes telesvar att hon skulle komma tillbaka klockan tre. sen var det inget svar, så jag lämnade ett meddelande att jag satt ute i receptionen. sen var det upptaget en massa. efter 40 minuter, när jag ringde sa telesvaret att hon gått för dagen. även fast jag såg att hon var på sitt kontor tjugo minuter tidigare.
nu hatar jag allt ännu mer.

Kommer inte ha fått ngra pengar till att åka iväg till vårgårda imorrn, vilket innebär no bzz-bzz eftersom min torteringsguru åker bort i tre veckor nu.
Känns dödskönt i kistan.

Återigen..

Jag får väl nöja mig med det lilla jag har och förtjänar.
Sitta framför dumburk 1 och motionera över till dumburk 2 när jag tröttnat. Däremellan dricka téa med kokosmjölk och klappa dregglande hårkrokodiler..

Saker att spendera tid framför:
Sopranos säsong II
Sista avsnitten av Supernatural säsong I
The Graduate
Million Dollar Baby
Sista halvan av Ichii and Ssipak
Pandorum
Jennifer's Body

Det kunde väl vart värre.
Jag kunde ha vart glad över att det är jul.

*whine*

don't do drugs

2009-12-15T16:56:00.004+01:00

I'm so emo.
I'm so dumb.
I'm so hungry,
I'll eat 4 fun.

I'm so tired.
I'm so alone.
I'm so angry,
shaddap you stupid phone.

I'm so ego.
I'm so heartsick.
I'm soo lying,
it makes me ick.

I'm apathic.
I'm so bored.
I'm so cool
I rolled a horde.

I'm the dumbest.
I'm the joke.
I'm so sorry,
got some coke?

I am so happy. I have an amazing life. Now I'm gonna scratch my eyes out.

2009-10-13T03:00:00.003+02:00

Remember in the news? When two retards had a kid? Well, that was me.

One day you fall for this boy. And he touches you with his fingers. And he burns holes in your skin with his mouth. And it hurts when you look at him. And it hurts when you don't. And it feels like someone's cut you open with a jagged piece of glass.

He stuck his cock in me and said I love you, in that exact order. Now I'm not afraid to die. 'Cause like birds and bees and bugs, they all die after they fuck.

You know, I got this theory. It's called The Really Big Re-Invention Theory, and it goes like this. If you become somebody that's totally beat, you know, somebody that's just fucked up, you will become unrecognizable to your parents and your loved ones.

When a horse falls, foam comes out of its mouth. When it falls, the legs of the horse thrash and the horse is no good... So somebody shoots it. The horse turns into glue. A machine puts the glue into bottles and children squeeze the bottles to get the glue out and stick bits of paper onto cards. Glue gets on the children's hands and the children eat the glue. And the children become the horse.

I don't like the country. Creeps me out. In the country, dead bodies live in swamps, and ditches, and shallow graves. A man dumps the body of a girl in a ditch. The body rotts; Melts into slime. Flowers pop up where the body lies, seeds fly out of the flowers, and a bee sucks the flowers and makes honey. And then the family of the girl buys the honey from the store. And the family eats the girl.

When things happen to people, they radiate a light. Because they have a picture caught inside them. Because they were there and you weren't. And because you only got a piece. And because all you can do is shrink and blow up that one tiny piece.

I kinda like to ride a different bus every night depending on my mood. Like, if I'm depressed, I enjoy being around other depressed people. And happy people, they frickin depress me! You know?

It really isn't my fault. I absolutely had to run away. Like, my Dad, he's always saying that I exaggerate. You know? He's always like, 'Tracey, I don't know what to believe and what not to believe.' But how do you know what's real and what's not when the whole world is inside your head?

My name is Tracey Berkowitz. Fifteen. Just a normal girl who hates herself.

...- - -...

2009-08-19T02:42:00.004+02:00

Sometimes I don't know if it's my thoughts that are pounding from the inside, wanting to get out and infect the whole world,
or if it was the world who broke my fontanelle before I was born causing me to react this way..
Either way, what's the differance?

The bones are already fixed and fused, the wounds healed and mended, the scars faded and jaded.

I hope, with whatever heart and soul I have, that when the mind breaks, there won't be no fusing amusing healing mending. No gauze, no stiches, nor morphine or painkillers will ease the maim and slaughter.
Searing and tearing.
Crying and dying.
Ash, dust and soot.
Nothing left, not a speck.

Vacated.
All the rooms.
Empty and still.
Slient and chill.

Nah, forget it. I'm just jk jk jk.
Never serious.
Not really.

Just leave, like all the others.
It don't matter.
Have a nice day..

Tasting the blood in our mouths, mixing with what little hope we have left as it slides down our throats constricted by hands of avarice, soft media, oxymorons and military might..

We won't (Forget About You)

2009-08-07T18:32:00.004+02:00

John Hughes

18 Februari 1950
-
6 Augusti 2009

Won't you come see about me?
I'll be alone, dancing you know it baby

Tell me your troubles and doubts
Giving me everything inside and out and
Love's strange so real in the dark
Think of the tender things that we were working on

Slow change may pull us apart
When the light gets into your heart, baby

Don't You Forget About Me
Don't Don't Don't Don't
Don't You Forget About Me

Will you stand above me?
Look my way, never love me
Rain keeps falling, rain keeps falling
Down, down, down

Will you recognise me?
Call my name or walk on by
Rain keeps falling, rain keeps falling
Down, down, down, down

Hey, hey, hey, hey
Ohhhh.....

Don't you try to pretend
It's my feeling we'll win in the end
I won't harm you or touch your defenses
Vanity and security

Don't you forget about me
I'll be alone, dancing you know it baby
Going to take you apart
I'll put us back together at heart, baby

Don't You Forget About Me
Don't Don't Don't Don't
Don't You Forget About Me

As you walk on by
Will you call my name?
As you walk on by
Will you call my name?
When you walk away

Or will you walk away?
Will you walk on by?
Come on - call my name
Will you all my name?

I say :
La la la...

Shermer, Illinois is not a lie...

De var vi som var the Haters i en dag...

2009-07-06T18:04:00.008+02:00

Det är skönt att det händer lite bra saker i världen ändå.

Efter för många mailutskick från Hultsfred ang jobb, registreringar, anmälningar, omregistreringar, omanmälningar och helt otroligt dålig information och kommunikation fick jag tag på en av personerna jag försökt få tag på redan veckan innan jag åkt till arvika. Efter det väldigt informationsfyllda mailet (se sista bilden den 27 juni)

så bara antog jag att jag inte skulle jobba. Och eftersom det inte fanns ngt telefonnummer på ngn sida eller i ngt mail till den gruppen orkade jag inte fiska längre. Sen fick jag, dagen efter, ett mail från en annan om jobb på ett annat område på hultan.

Nice, tänkte jag, då jag tolkade svaret på förra mailet som att jag inte skulle jobba. Och det här jobbet verkade lite roligare. Efter att svarat på jobbförfrågan så fick jag ett snabbt svar och ett schema om vilka tider jag ville jobba.

Sen åkte jag till Arvika. Mitt SIM-kort till mobilen pajade (ni som känner att det är viktigt att jag har ert nummer, skicka det i ett mail här, skicka det inte i ett sms!) så jag har inte haft ngn möjlighet att ens höra av mig eller ta emot samtal.

När jag kommer hem på söndagkväll och försöker greja med tiderna till det andra jobbet till hultsfred får jag ett mail (20:51) med en länk till ett schema om att jag ska vara på plats nere i hultsfred och jobba klockan 08:00-20:30 måndag.

Inget telefonnummer finns med i mailet. Inget nummer finns heller på sidan mailet länkar till. Detta är alltså det första jobbet jag sökt till, som jag den 25e fick svar på att jag inte behövde registrera och omanmäla mig till.

På morgonen runt nio ringer min hemtele där personen från det andra jobbet ringer och säger att dom tider jag önskat jobba under är tagna. Så vi kommer snabbt överens om andra tider jag ska jobba under festivalen. Väldigt smidigt och snabbt fixat.

Sen får jag tag på, via en annan som ska jobba på det jobb jag först sökt, numret till en av dom 'ansvariga'. Så jag ringer upp för att klargöra allt knas och säga att jag nu ska jobba på backstage security.

Hon säger att hon ska återkomma om fem minuter.

En 30-40 minuter senare ringer hon upp och frågar varför jag inte var på plats klockan åtta i morse. Jag talar då om att kom hem från arvika söndagskväll och att jag fick ett mail med en länk till schemat först på söndag kväll vid nio.

Hon svarar att schemat lades upp på jobbsidan förra veckan och att jag fått en bekräftelse att jag skulle jobba redan i juni. Jag hänvisar då till mailet jag fått den 25 juni och allt strul med alla spammail.

Hon säger att det spelar ingen roll, 'avtalet är bindande' och att jag vart och jobbat på arvika spelar ingen roll. Jag skulle vart på plats klockan åtta imorse. Att dom inte har ringt eller lämnat ut telefonnummer är för att alla funktionärer inte ska ringa hela tiden och kolla om man fått jobb eller inte. Det är det hemsidan är till för menar hon.

Och eftersom jag nu åtagit mig att jobba på det andra stället så MÅSTE jag jobba på BÅDA ställena oavsett vilka tider och hur mkt dom båda skiften är på, annars räknas det som avtalsbrott och jag ska då bli skyldig till att betala biljettavgiften.

När jag säger att det bara är löjligt så svarar hon med att hon ska ta bort mig från båda jobben och att jag inte behöver komma ner och jobba överhuvudtaget.

Eftersom jag redan tröttnat på deras bedrägligt elitistiska översittarbeteende redan vid andra omregistrerings/omanmälan-mailet så svarar jag bara med att det låter som en bra idé att helt ta bort en funktionär istället för att lösa det hela.

Men jag gissar att hon hade mens, inte fått ligga eller bara egentligen vill jobba som kommunikatör på ngt inkassoföretag där man får läsa upp regler för människor och kräva dom på pengar hela dagarna istället för att göra ngt vettigt med sin tillvaro.

Jag tänkte nästan säga till henne att hon skulle passa perfekt som telefonist på Svea Inkasso, men det gjorde jag inte.

Jag ringde däremot upp min andra kontaktperson som jag hade bestämt tider med precis innan och sa att jag inte fick jobba alls. Hon tyckte det var tråkigt och att dom faktiskt behövde folk, men att hon skulle höra av sig om det gick att lösa på ngt sätt.

Nu har jag missat Thåström på tre festivaler i sommar. Jag kommer aldrig få honom uppträda...

Så nu sitter jag hemma och latar mig, luktar litte svett och funderar på att köpa ngt att dricka på bolaget.

Who's with me?

Old Crows/Young Cardinals

2009-06-13T15:44:00.004+02:00

Go, go, Niagara 11!

On the Road by Mischievous MonKy

2009-06-11T12:48:00.052+02:00

Till alla er tre och en halv som läser den häringa dampsidan.

God Jul och Kladd Midsommar.

Uppdatering kommer när jag har sorterat alla jobbiga saker som jag ska gnälla om.
Tills dess får bjuder jag på lite bilder från mitt trainhoppande dom senaste veckorna, exclusive på min mongo-bloggo.
Och eftersom en bild säger mer än tusen ord så behöver jag inte skriva så mkt.
*lat*

Siesta!
27-31 maj

Järna

dag 1

dag 2

Linköping

kväll 1

dag 2

kväll 2

dag 3

kväll 3

morgon 4

dag 4

kväll 4

dag 5

åke tåg hjem

aspen, snart hemma 3<3<3<

Hemma igen Bucky Croc tigger (inte T!ggR) torra scones..
NOM!

nu ska jag döe i soffan...
gör breakkies åt mig så länge, typ pannkakor.

tjarå...

Psykiatri vs Idioti

2009-05-15T01:18:00.004+02:00

Så fint med människor, vars jobb det är vara ledsagare och stöd, som istället gör raka motsatsen och får en att må dåligt av skuldkänsla och ångest.

Har tjatat på min psykolog om att jag vill ha min journal utskriven, för att jag vill veta vad som skrivits om mig. Jag har knappt fått ngn feedback alls under det år jag gått på samtal. (egentligen bara 6 mån eftersom min psycholog sjukskrev sig förra sommaren och inte fick ngn ny att prata med förrän nu i Januari)

Men i onsdags så skrev han ut hela min journal (på 77 sidor) och ba "Nu vill jag aldrig mer höra något prat/tjat om den här journalen" samtidigt som han också "Vad tänker du när du ser den här tjocka bunten?"
Jag svarade att jag inte förstod vad han var ute efter, och han fortsatte medan han knackade på journalen;
"Det här är inte en kille med problem. Den här killen är ett problem."
Det är typ grundkontentan han har talat om för mig sen jag började ha samtal med honom.
Att jag inte är ett barn, utan vuxen.
Att jag inte ska skylla ifrån mig på andra och istället förstå att det är jag som är problemet.
Att jag inte ska tycka synd om mig själv. Det är ok att andra tycker synd om mig, men jag ska INTE sitta och tycka synd om mig själv, som ett litet barn.
Att jag inte respekterar andra genom att inte komma i tid, det är bara att komma i tid.
Att jag har bostödjare är helt fel, det är handikappade människor som har det. Jag borde känna mig kränkt av att ens ha blivit erbjuden bostöd. Jag har sagt att det var min förra psykolog som föreslog att jag skulle ha bostöd. Han har sagt att han inte ens träffat henne så han kan inte bedöma om hennes beslut. Ett par minuter senare säger han att hon minsann var duktig psykolog eftersom hon jobbat som det så länge och att hon var mycket bra.

Jaha? Det är fel av mig att ens ta emot bostöd, jag borde känna mig kränkt och förolämpad som tar emot bostöd eftersom det bara är handikappade som behöver det och jag inte är handikappad.

Är det inte ett visst handikapp att jag, som han så fint la fram det, är ett problem?
Jag har inte gått från att haft problem till att vara ett problem, jag har alltid varit ett problem, menar han.

Jag gör andra människor förbannade genom att prata som jag gör, beter mig som ett barn, tar inte ansvar utan skyller bara ifrån mig, struntar att passa tider osv.
Att jag ser ut som jag gör, piercings, dreads, kläder, är ett tydligt tecken på omognad. Andra (normala) människor i min ålder jag ser inte ut och beter sig så som jag gör. Dom har en trygg och ordnad tillvaro med familj, jobb och rutin.
Och jag vill inte ha rutin, eftersom jag tidigare sagt att jag inte vill sova på normala tider. Jag hade sagt att jag ser det som att människor är olika, att vissa fungerar bättre av att vara vakna på dagen eller natten. Att vissa är 20timmars dygnsmänniskor, andra 24 eller 30. Men det var bara ytterligare en ursäkt för att slippa ta ansvar, att jag skyllde ifrån mig.

Han har, vid ett tidigare tillfälle, sagt att han önskat att jag inte skulle se ut som jag gör, med massa piercings. Jag sa då att det är lugnt för mig, att det inte gör mig något. Då svarade han att han menade för sin skull, så att han skulle slippa se dom.

Bara för att jag inte gått dom två senaste gångerna innan nu i onsdags, även fast jag ringt och, i tid, lämnat återbud båda tillfällena, så försökte han få det till att jag bara struntat i att komma.
Han sa sig tro att han var anledningen till att jag inte velat komma på samtalen, att det var hans fel för att han fått mig att må dåligt. Vilket det inte är, säger han.

Nej, det är klart att det är mitt fel att jag mår dåligt över att han säger att jag borde känna mig kränkt över att ha bostöd, att jag inte ska bete mig som ett barn när han pratar till mig med en medvetet nedlåtande dagispedagogik, pratar om mig i tredje person, medvetet provocerar mig och sedan säger att han speglar det jag säger tillbaka.

När jag berättat att det vart jobbigt den sista tiden med allt som hänt, inbrottet i förrådet, försäkringsbolaget strular, att min hårddisk med alla mina foton gått sönder, spårvagnsbötern, att jag säger att jag haft sån otur med allt detta svarar han "Jaha, du har alltså haft lite motgångar alltså." När jag säger att jag inte ser det som 'motgångar' tycker han att jag bara svarar emot och ska ifrågasätta allt.
Jag ska tydligen inte ens få uttrycka det som att jag har otur eller vara upprörd och känna att det är jobbigt. Nej, för det är bara lite motgångar, det är inget skäl till att jag ska bete mig som jag gör, att svara emot och vara otrevlig.

Jag ska alltså känna mig kränkt för att jag tar emot bostöd, men jag ska inte tycka synd om mig själv.
Jag ska sluta bete mig som ett barn, samtidigt som han medvetet pratar till mig med dagiston i rösten.
Det är omoget och oansvarslöst att skylla ifrån mig på andra människor och saker, men jag ska se mig själv som ett problem.
Jag ska inte vara otrevlig och göra folk arga när jag pratar, även fast han erkänner att han medvetet provocerar mig.
Jag ska sluta klä mig, ha piercings och färgade dreads, för att han och andra ska slippa se det för att inte tycka det är jobbigt eller provocerande, även om jag själv inte har något emot och trivs med det.

Å ena sidan ska jag inte äta mediciner, för att det bara är skit, enl. honom. Men jag ska lyssna på min läkare och gå på läkar och medicin uppföljningssamtal.
Att jag skadar mig själv är omoget, för att jag inte kan hantera mina känslor.
Jag har fått en diagnos som bordeline av min läkare och blivit sjukskriven av henne, vilket han, av någon konstig anledning, är dåligt.
Han har vid flera tillfällen sagt att det inte är något fel på mig, att jag bara skyller ifrån mig, och vid andra tillfällen sagt att jag har en grav personlighetsstörning.
Han har också sagt att min mamma är en elak och omogen människa som inte tagit hand om mig eller ens sig själv. Men det är inte så att jag blivit som jag är pga av min uppväxt, utan jag har alltid varit problemet.

Och han säger att han inte förstår mig.

2009-05-12T04:50:00.008+02:00

Det har vart en konstig dag igår...
Först fick jag för mig att det var tisdag, sen, när jag kolade vad klockan var så blev väldigt förvånad. Den var kvart över tio på morgonen.
Wei! Inte för att jag gör så mkt ända.

fan nu har medsen börjat kicka in ordentligt så vi får väl se om jag kaj bli er p0ode

(02:46)

(ni kanske förstår att jag inte förstår vad jag pysslar med ibland)

Nu ska jag gå ner till tvaettstuegan...
Herråh!

(11:55)

sär skrivning?

2009-05-11T18:41:00.003+02:00

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att bara sitta inne och inte göra ngt vettigt. För jag tycker att det är vettigt, ur min snea synvinkel.
Jag påverkas så lätt av andra människor. Eller inte påverkas, men jag har så lätt att ta efter ett visst beteende. Tror det har att göra med att jag hela tiden leker kameleont. Är jag mig själv i sociala situationer så blir det nästan alltid missförstånd och förvirring. Och jag hatar när folk säger sig förstå vad jag menar när det är helt klart att det är just det dom inte gör.
Då blir jag sådär jobbig och måste förklara hur jag menar, blir frustrerad och gör helt jobbiga och långa utsvävningar.
I mitt huvud är det solklart, men så fort jag börjar prata kommer allt ut helt baklänges, inverterat och spegelvänt. Allt medan personen jag pratar med står och nickar och säger sig förstå.

suck...

Det är mycket därför jag inte orkar umgås med folk längre, om det inte är ngn som jag känner tillräckligt bra eller inte bryr mig så mkt att göra mig förstådd.
Oj, vad det låter negativt, att inte bry sig om folk förstår vad man menar..
Nej, det tycker jag inte. För de flesta bryr sig inte om att försöka förstå hur och vad en person menar när dom berättar något. Dom flesta relaterar det som sägs till ngt som de själva upplevt och tänker inte alls att detta är deras egen upplevelse, som antagligen är helt annorlunda mot vad den andra personen upplevt.
Eller så står dom bara otåligt och väntar på att få prata..

I know, för jag är likadan själv.

Och jag vill inte utsätta andra för min osociala kompetens. Därför föredrar jag filmer och böcker. Där är det nästintill obeegränsat hur man vill tolka saker, och inget är fel.

Jag vet inte.. Ni tycker väl att jag är feg, men det är isf eran uppfattning.

Godkväll.

Pleased to meet you, I forgot my name...

2009-05-08T19:49:00.006+02:00

Jagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarinte
jagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarinte
jagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarinte
jagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarinte
jagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarintejagorkarinte

Det är inte att jag är gnällig, jag orkar inte ens gnälla. När jag för en gångsskull blir bjuden på saker (allt ifrån alko, cigg, sociala tillställningar) så känner jag bara ett jävla tvång att ta emot eller ansluta mig till inbjudna sammanhang. Jag sitter mest i min lägenhet och önskar att någon ska ringa och vilja umgås med mig istället för att, som så ofta är, jag ska vara den som tar kontakt, ringer runt och bjuder över folk för att chilla, käka, umgås, kolla film. Och det är så typiskt att när det väl händer att jag är den som blir inbjuden så känns allt bara så motigt.
Jag vetifan varför det känns så. Det är nästintill så att jag bara vill suddas ut, inte ha existerat, bara sluta finnas till. Inte att jag vill dö, jag bara orkar inte vara.
Där det borde sitta ett hjärta finns bara ett vakum. Mitt i bröstet är ett svart hål, en malström av antimateria. Som att släppa ett dammsugarmunstycke på en strand, lämna dammsugaren påslagen och bara gå därifrån tills allt som finns kvar är vattnet som dränker allt.

Jag fattar bara inte varför jag inte känner annat än bara det här. Vafan ska medicinerna vara till för, om det här är det ända som känns???
Eller rättre sagt inte känns.
Klart att jag känner saker, men det känns inte verkligt, inte något utav det. Som att leka med en tanke, försöka se vart vägen tar vägen, men det finns ingen väg. Jag är ute på en åker och åker.

Helt

jävla

vilse...

How does it feel
To be on your own
With no direction home...

Det känns inget alls, absolut inget alls.
Det är inte verkligt.
Det är inte på riktigt.
Allt är bara på låtsats.

Owned!

2009-05-05T19:46:00.007+02:00

För en gångsskull ska jag inte gnälla eller ranta om ngt ganska meningslöst västvärldsproblem.

Fick just ett sån't där "fint erbjudande" från tidningen Allt om Mat, som jag fått ngra nummer av för nåt år sen. Bara för att jag vart "en sån bra kund tidigare" skulle jag få ta del av ett fint sommarpaket plus hela tre! premier, bestående av

En fin kockkniv från Fiskars.
En väldigt bra korkskruv.
En stekpincett, som skulle komma väl till hands nu till grillsommaren.

Vanligtvis brukar alla telefonförsäljare kunna kontra dom motargument man kommer med, men så var icke fallet denna gång.
Innan han hann fortsätta sitt nedskrivna försäljarsnack avbröt jag sådär lagom belåtet och talade om att jag:

Redan fått en fin kockkniv från Fiskars, för inte mindre än ett halvår sen.
Inte dricker alkohol, varav korkskruvserbjudandet var ganska... korkat.
Jag är dessutom vegan, varpå jag knappast har användning för en grillpetare.

Han tackade snabbt för sig och avslutade, något nedslaget, samtalet.
Jag hoppas han inte går på provision, för han var ganska värdelös på sitt jobb. Om han hade vart smart och mer resourceful hade han kunnat kontra ALLA mina kommentarer.

Man kan alltid ha nytta av en till kniv. Även fast man inte skär kött blir knivar, med tiden, slöa.
En korkskruv kan alltid ges bort i present till någon som faktiskt dricker vin, tillsammans med en flaska rött eller vitt, så här till grillsommaren.
Och till samma grillafton kan man också använda grillpincetten, då den faktiskt går att använda till mer än bara kött. För det går också bra att grilla majskolvar, soyabitar, tomater, paprika, kronärtskockor, champinjoner eller annan svamp, potatis, aubergine, squash osv mm etc.

Men eftersom det inte var jag som försökte pracka på honom vare sig tidningar eller premier så lät jag saken bero och fortsatte glo BSG och nommade nöjt den lätt stuvade pyttipannan med röbetor och glockade uppfriskande äppellättdryck.

Apropå yttrandefrihetskränkning

2009-04-27T14:18:00.012+02:00

Ok, småbarn som inte har kolla på vad som har hänt och händer i världen, dom kan man ändå ursäkta för sitt beteende.
Det är på något sätt, en, om inte patetiskt, förståelig förklaring.
Men 'vuxna' människor, som utger sig att vara journalister eller kolumnister och aktivt skriver hatpropaganda, utan källreferenser, etiskt eller professionellt formulerat, är både chockerande och skrämmande.

Lite ironiskt att Nabila och Metro blir utpekade och uthängda som kommunist- och 'sekt'anhängare och för att vilseleda, när dom själva inte direkt för en professionell journalistik.

"Den etablerade median har många gånger öppnat sina sidor för bland annat Afa-aktivister, och sedan länge skriver kommunisten Nabila Abdul Fattah krönikor i tidningen Metro. ... Trots detta är Metros anställning av en extrem kommunist som hyllar våld mot svenska nationalister under all kritik. ...deltog då i ett störningsförsök annonserat av sekter som RF och Afa med syftet att inskränka svenskars yttrandefrihet. ...

Kontakta tjänstgörande redaktör på adress webb@metro.se om du vill säga din mening."

läsa hela 'artikeln' här:

info14

Fint att info14 anklagar andra organisationer för att inskränka svenskars yttrandefrihet, när det just är det dom själva försöker göra.

Jag skulle dock följa info14's råd att säga sin mening till redaktionen.

här är adressen: redaktionen@info14.com

Lite hat..

2009-04-27T03:51:00.006+02:00

Jag har inte koll på vart gränsen går rent 'lagligt' gällande rasism, förtal och diskriminering,

men vart gränsen går för idioti och främjande av inavel är ganska tydlig.

från info14's hemsida:

"”Potentiella hivmän överallt”
Sjukdomarna hiv och aids bärs och sprids uteslutande av homosexuella, narkomaner och främlingar, de sistnämnda har en förmåga att medvetet sprida sjukdomen vidare till vita människor, företrädelsevis vita kvinnor. I många fall genom våldtäkter men även genom frivilliga samlag. Går man och lägger sig med hundar stiger man som bekant upp med löss. På den årligt återkommande bögfestivalen i Stockholm finns stora tält där masstester av homosexrelaterade sjukdomar som hiv, aids och syfilis genomförs och för varje år stiger antalet smittade. - Jag ser mig om i gayvärlden och anar potentiella hivmän överallt, bekräftar Henrik Tornberg, chefredaktör på sylvester, en mötesplats för sodomiter där Helander kom i kontakt med flera sodomiter som senare anmälde honom. Jag kom i kontakt med Helander genom en hemsida för homosexuella, där Helander uppgav sig för att vara öppen för sexträffar. Tillsammans hade vi sex totalt 50 gånger, uppger en av sodomiterna i förundersökningen."

av Stefan Jacobsson

stefan.jacobsson@info14.com

Återigen tänker jag bara högt att det skulle bli asjobbigt om ens mail blev fylld av reklam, spam och porrmail..

Få inte några idéer nu bara!

hela artikeln plus lite andra intressanta länkar

Homosexuellt svartsjukedrama på Aftonbladet

Fyra miljoner till homoförståelse

Pistoler och lapptäcken - Nordiska förbundets nya kampmetoder

Odrägligt beteende, envarssmitande och NazistTrafik

2009-04-27T02:01:00.021+02:00

Min fortsatta (o)TUR fortsätter glatt att göra tillvaron mer pepp.

Eftersom jag har alldeles för mycket pengar jag inte vet vad jag ska göra av så var det riktigt uppfriskande att åka på en trevlig biljettkontroll vid Gamlestadstorget sådär runt tio på kvällskvisten.

Jag hävdade att jag skickat efter en smsbiljett, men att min batteriet i min mobil dött innan jag fått en bekräftelse tillbaka.

Kontrollanterna var väldigt principfasta med att absolut INTE göra något som helst undantag, eller underlätta min situation. Det konstaterades, genom ett samtal till smscentralen.

Om man nu 'erkänner brott', dvs säga att man inte har giltigt färdbevis men inte visar ID-handling så kan man, om man inte är insatt, bli 'gripen' av kontrollanterna, och därmed också fasthållen, enl envarsgripande.

Vad som framgår i rättegångsbalken (RB 24:7) är följande:

"Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut.
Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Lag (1987:1211)."

Det lämnas m a o plats för olika tolkningar i texten. För att tas på bar gärning måste då innebära att kontrollanterna måste ha sett att man klivit på vagnen utan att ha färdbevis. Vilket kontrollanterna inte kan ha gjort om personen klivit på en tidigare station.

Men det är inget brott att tappa bort biljetten eller inte vilja visa upp den och därför finns det en s.k. speciallag med titeln "Lag (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik". Denna lag reglerar rätten för ett kollektivtrafikbolag att ta ut en tilläggsavgift för resenärer som inte kan uppvisa en giltig biljett vid kontroll, hur avgiften skall fastställas och vilka befogenheter som tillkommer kontrollpersonalen.

Denna lag medför inte någon skyldighet för resenärer att uppge namn, personnummer eller uppvisa legitimation för kontrollpersonalen. Kontrollanternas befogenheter är mycket begränsade till att avlägsna personer som vägra lösa biljett eller betala tilläggsavgift (5§). Begreppet "avlägsna" medför att kontrollanterna får föra personen från platsen, tåget eller bussen och om det är nödvändigt använda försvarligt våld (PL 10 1st punkt 4). Dessutom får de begära hjälp från polisen att genomföra avlägsnandet om så är nödvändigt.

Eftersom det inte är ett brott att tappa biljetten eller inte vilja visa den och inte heller kan anses vara på bar gärning kan man inte använda rätten att göra envarsgripande inne på tunnelbaneområden, buss och motsvarande. Därmed kan man sammanfatta kontrollanternas hårt begränsade befogenheter till att ta ut tilläggsavgift av personen som inte kan uppvisa giltig biljett. Vägrar personen betala tilläggsavgift får kontrollanten inte hålla kvar personen eller vidta någon annan tvångsåtgärd förutom att avlägsna personen från platsen.

Dessutom gäller att om avsaknaden av giltig biljett "får anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet" får inte tilläggsavgift uttagas (2§ lag 1977:67)).

Efter att jag gått av i Brunnsparken, visat leg för polisen, fått boten och frågat kotrollanterna vad dom tyckte att jag skulle göra för att ta hem, fick jag svaret "Du kan ta femman som kommer där, vi ska åt andra hållet".
Kontrollanterna uppmanade mig alltså till bedrägligt beteende, som de tidigare använde som orsak till att 'gripa' mig.

Hädanefter ska jag passivt vägra visa färdbevis när det kommer kontrollanter.

delar av texten sammanfattad från bl a

vaktare.nu

Rättegångsbalken

Polislagen

Länkar, info och rapporteringar ang. biljettkontroller och tjuvåkning

Fria Tidningen - Sämre klimat på vagnarna efter Västtrafiks satsning

Västtrafik - "Kontrollanterna kostar - men är väl värda pengarna"

Krister Eliasson, chef för biljettkontrollen på Göteborgs Spårvägar

Kvinna förd till sjukhus efter biljettkontroll på spårvagnen.

Fria Tidningen

Fan, va tjock du är!

2009-04-24T14:35:00.008+02:00

Jag har aldrig kollat upp ngt om BED.
Som alla andra har jag bara antagit att ätstörningar är antingen anorexia eller bulimi. Jag har säkert hört talas om andra former av ätstörningar, men inte läst upp mig om ngn av dom.

Nyfiken över vad BED var för slags ätstörning klickade jag mig vidare och blev så förvånad då jag upptäckte att det är just sånt jag har problem med. Eftersom jag varken har anorexia eller bulimi, har jag bara avfärdat det som dåliga ätvanor.

När jag lagar mat, även om det bara är till mig själv, har jag alltid gjort stora portioner, så jag ska kunna, intalar jag mig själv, frysa in och spara mat, istället för att laga ny mat varje dag.
Jag äter inte heller den mest nyttiga mat, trots att jag är vegan. Det är på tok för mkt fett och socker i form av margarin (jag är sämst på att använda bra olja), chilisås, sötat soyamjölk, sylt, äppelmos och marmelader. Jag har försökt att dra ner på sockerintaget, då genom att inte köpa sylt att ha till gröten (iom att jag inte bara käkar sylt till gröt, jag kan ha sylt till ALLT), inte ha socker i théet eller kaffet eller genom att käka godis.
Men det är där jag ljuger och lurar mig själv. Det finns socker i nästintill ALL form av halvfabrikat och tillbehör. Det enda som INTE har tillsatt socker är råvaror, frukt, grönsaker, kött.
Att laga mat från grunden är ngt som försvinner mer och mer i våra hem. Vi har inte tid, orkar inte, kan inte, vill inte laga ordentlig mat. Vi är så bortskämda, att allt finns färdiglagat åt oss, courtesy of the moneygrubbing foodgiants i västvärlden.
Det som många inte vet är att fler av dom stora företagen i sin tur ägs av ett fåtal större bolag.

Vad har nu det här att göra med BED och min antagliga diagnos av sjukdomen?
På samma sätt som djurindustrin har att göra med vad du äter idag, även om det inte involverar just kött som råvara, så hänger allt ihop. Företagen tjänar inte pengar på att vi konsumenter köper deras matprodukter, dom tjänar pengar på att späda ut all färdigmat och tillbehör med slaggprodukter som aldrig skulle kunna säljas som mat. Återvinning utan att vare sig vara ekologiskt, hälsosamt eller etiskt.
Poängen med mitt rantande är att mat som bara för ett par år sen inte fanns i matbutikerna. (jag pratar då främst om vegetariska/veganska produkter, men även andra genialiska idéer som t ex fryst potatisgratäng osv) nu produceras så kostnadseffektivt och med så lite 'riktiga' råvaror som möjligt. Mat som förut var både billigt, enkelt och långt ifrån så onyttigt som dagens färdigmat, är helt enkelt för dyrt att framställa menar dom 'mat'producerande företagen. Priserna har gått upp, överallt är det strängare regler för boskaps, transport och slakthanteringen.

Alla vi som ägnar ett par sekunder om dan att reflektera över vad vi trycker i oss själva och våra barn ropar tjoar över att nånstans har några hönor ett par cm extra att nervöst stressa ihjäl sig och att tonfisken i burken nu är 'delfinsäker'. Tomaterna, morötterna, köttet, mjölken, glassen, ketchupen, allt går nu idag att köpa från ekologiskt kontrollerade fabrikanter.
Yey, utveckling och globalt tänkande.

Jag menar inte att det är dåligt att köpa ekologiskt, tvärtom, det är ett, för mig, självklart val, då jag med säkerhet kan trygga mig själv över att maten jag konsumerar är både nyttig för mig och djur och natur.

Men det är där fällan ligger. Som jag sa tidigare, tjänar inte företagen på att sälja ekologiska produkter. Skulle dom göra det skulle ALLT vara ekologiskt. Nej, dom tjänar på att, vid sidan om allt ekologiskt och rättvisemärkt, produceras ENORMA mängder skräpmat, gjort av råvaror som inte lever upp till standarden, både animaliska och icke-animaliska. Och eftersom det är så billiga råvaror, mer än ofta produceras i tredje världen eller ett land där arbetarna inte alls har samma trygghet och löner som vi har, kan företagen sälja det till oss kunder för ett mycket förmånligt pris. Tänk på att för ett företag ska tjäna att tillverka en produkt måste det finnas en viss vinstmarginal, vanligtvis mellan 15-30% beroende på produkten.
Ta då t ex en burk krossade tomater. Priset kan variera på mellan fem till tio kronor per burk, beroende vart du köper den och vilket märke det är. För att inte tala om hur mkt färska tomater kostar i jämförelse. Även där kan vi oftast välja pris och ursprungsland.

Get on with it!

Jaja, jag försöker bara visa hur pass stort och relativt invecklat det här problemet är.
Sa jag 'problem'? Förlåt, jag menar VÄRLDSKATASTROF!
För det är verkligen riktigt illa. Företagen förutsätter att vi inte förstår, orkar eller bryr oss om hur maten vi köper och äter produceras eller vad den innehåller.
Och det är där det hela börjar. För att starta och driva ett företag måste man ha en idé och ett koncept som drar in mer pengar än vad det kostar att utföra vad det nu är man gör.

Har folk inte tid att laga riktig mat idag? Bra, då tillverkar vi mat som går snabbt att tillaga. Eller stryk det sista. Man ska inte ens behöva tillaga det, att värma går ännu snabbare. Frågan är bara hur vi ska kunna tillverka något som kan massproduceras, kostnadseffektivt och kan klassas som mat.
Har ni någon gång vart ute på krogen och fått en dåligt blandad drink? Utspädd med mer 'tillbehör' än spriten ni betalar för? Om man skulle räkna ut vad det skulle kosta att göra samma drink själv så är drinken du just betalade 80 spänn för ca 500% dyrare. Och dessutom skulle den drink du blandar själv inte innehålla massa skumma och onödiga ingredienser, som säkerligen inte är ett dugg nyttigt att skyffla i sig eller är särskilt ekologiskt.
Och det är precis så all billig mat tillverkas idag. Billigare priser innebär billigare råvaror och tillverkning. Tro inte för en sekund att företagen kliar sig skalliga över hur dom ska kunna tillverka en nyttig och prisvärd vara. Det första dom tänker på är hur mycket dom kan tjäna och hur billigt produkten kan tillverkas.

Hur många tror på att Mamma Scan's Köttbullar eller Hot Dogs innehåller vare sig särskilt mycket kött eller är speciellt nyttig? Ändå är en av dom mest typiska maträtter barn föredrar.
"Klart barnen ska ha korv" får vi höra i Tillsammans, och självklart är det inget dåligt med att köpa en vurre eller halv special under shoppingrundan på stan. Helst med gurkmajonäs, senap och massa ketchup.
Hur många är det inte som ursäktar sig med att det är 'helt ok' att käka snabbmat ibland?
Det är klart att det inte är någon fara att äta snabbmat en två gånger i veckan. Men det är inte där problemet ligger, utan i den mat vi äter som inte är 'snabbmat'.

Ok, en kort lektion i snabbmatens historia.

Fast food utvecklades i urbana samhällen, vanligast var försäljning på gator och torg i form av bröd, grillat kött och fisk, drycker och sötsaker. Framför allt var det här vanligt i städer där boytan var begränsad och inte hade tillgång till matlagningsplatser i boendet.
I Europas storstäder, under medeltiden, var tabernor och liknande ställen vanligt, med genomresande folk som främsta kundkrets.

I modern tid blev det allt vanligare med lokala specialiteter, t ex fisk och skaldjur som var mycket vanligt i Storbritannien. I USA blev det populärt att sälja mat direkt från gatan i form av en vagn med hjul där det såldes korv, glass och dricka. Detta blev mycket populärt i samband med olika tillställningar, såsom tivolin, musik- och sportevenemang. 'Drive In'-konceptet bredde ut sig när bilen blev mer tillgänglig och billigare, White Castle, en av USA's första snabbmatskedjor, blev snabbt populär och mellan 20-40-talet spred sig 'Curb Service', ett matställe där s k 'Carhops' serverade kunderna medan de satt i sina bilar.

Under 50-talet kom den första massproducerade färdigmaten i form av en bricka med en portion färdiglagad mat, vanligtvis med någon form av kött, sötpotatis, sås och ärtor. Allt som behövdes göra var att värma maten, som man köpte fryst. Eftersom den här typen av färdigmat behövde ett långt hållbarhetsdatum och då fryst mat tappar smak så bestod portionen av höga halter salt och transfetter, som, vid för högt intag, ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

I mer modern tid, då vi äter allmer godis, snacks och tilltugg, har det gått så långt att många lever enbart på färdigmat och fastfood, McDonalds, pizza, kebab, thai- och kinamat där man snabbt kan ringa och beställa färdigmat, t o m för hemleverans.

Samtidigt som vi frossar i ohälsosam mat har vi samtidigt blivit tränings- och häslogalningar, för att kompensera våra dåliga kost- och alkoholvanor. Med den mängd fett och socker vi ständigt utsätter våra kroppar för dåligt producerad mat, som allt oftare leder till fetma, sjukdomar och, framför allt, överkonsumtion av mat.

Det är här ätstörningarna kommer in. Eftersom vi är, mer eller mindre, höga av socker och trycker i oss mängder av godis och fet mat samtidigt som vi varvar med intensivträning eller 'crash diets', så klarar vi inte längre av att fungera utan ständigt tillförsel av mat. Och eftersom vi har så lite tid och är ständigt stressade så har vi inte tid eller ork att laga ordentlig och mer hälsosam mat. Många, likt jag själv, äter oftast inte mer än ett mål mat om dagen, och då överkompenserar vi genom att äta för hela dagen.
Och snart är vi inne i en ond cirkel av skräpmat, näringsbrist, sömnproblem, överdriven träning och kroppskomplex. Problemet är inte att det inte finns någon information, det är att vi helt enkelt inte längre bryr oss. Skräpmat har blivit standard, pizza och kebab husmanskost.
För självklart ska barnen ha korv.
Och ketshup.
Och läsk.
Glass.
Chips.
Godis.
Medan vi äter tårta, bullar, ost och kex, dricker öl, vin och sprit.
För att det är tradition.

Nu ska jag iväg och äta pizza och kolla film hos en polare.

fuck this shit

2009-03-15T18:19:00.007+01:00

det skrämmer mig att folk strävar efter att hitta en identitet i att må dåligt. när jag mår dåligt vet jag inte vilken identitet som skulle vara vettig.

jag hade mer att säga, men jag måste glömt bort vad det var..

så blire med massa chems i systemet som kortsluter synapser, medula oblangata, hjärnbarken och förmågan att måla nagellacket på rätt sida av fingrarna.

2009-02-14T11:06:00.011+01:00

Fick ett SMS kvart över elva igårkväll från Anastacia (BDBforDUMMIES) där hon undrade om jag hade plats för åtta 8! bostadslösa själar. FRANK TURNER och POLAR BEAR CLUB hade spelat på Sticky och de behövde ett ställe att krasha på över natten. Eftersom jag ändå inte gjorde ngt och min lägenhet är så stoooor så var det inga problem.

Så strax efter klockan ett marscherade 6 frusna jänkare och 2 trötta britter in genom dörren och slängde ut sovsäckar och plockade fram laptops.

Alla var helt impade av alla prylar och filmer som skräpar i vardagsrummet, hihi.
"Oooh, Twin Peaks on VHS! Oldschool.. Dead Man with Johnny Depp, aw-sum! I love Ghost Dog!"

Chillade lite, kollade på Robot Chicken Star Wars Episode II och babblade om hur dyrt det är att kuska runt på turné. Efter Robot Chicken ville de kolla på första Alien. De diskuterade hur het Sigourney var och att slutscenen var första gången de, som hormonstinna tonåringar, undrade på vad som fanns under trosorna på henne när hon klättrar in i rymddräkten. Haha, så knäpp diskussion.

De skulle vidare till Helsingfors, via Stockholm under dagen, för att sen åka tillbaka till Stockholm för ett gig där på tisdag den 17e feb.

Så om ni vill se ett par riktigt bra band, kolla in FRANK TURNER och POLAR BEAR CLUB på Debaser i Stockholm. The Gaslight Anthem headlinar.

http://www.myspace.com/frankturner

http://www.myspace.com/polarbearclub

Hi, I'm Andre and I'm gonna nukuleer you!

2009-02-05T19:51:00.008+01:00

Jahapp.. nu är jag hemma igen efter en frivillig inläggning.
Det är fint att man mer eller mindre blir tvångspermissionerad för att "det är så ont om platser". Men jag ska åka tillbaka imorgon igen menar de på avdelningen. Liksom vadå? Ska jag bara vara där på dan och åka hem på kvällen? Vi kan införa stämpelklocka eller skaffa oss tag-teams?
Då kan fan lika gärna va.

Och de snodda mina mediciner jag hade med mig när jag skrev in mig. Kunde jag inte få behålla mina egna piller, som jag har recept på? Nä, de kan inte ge ut mer än det som är den dagliga dosen... blööööööö! Jag har jueh för fan betalat för skiten, och det är fan inte billigt!! Bara EN förpackning av Seroquel kostar helt seriöst 2000 spänn!!

Vet inte vad jag ska hitta på för ofog. Det är så knäppt att man vänjer sig av med att sitta vid internet. Jag saknade att inte kunna sälsurfa (läs "slö"), snacka med long-distant and not so long-distant vänner, kolla JooToob eller bara långsamt cancerdö framför skärmen. Det enda som man gjorde där var att knata runt den där ointagliga rummet i mitten av avdelningen. Men den där ack så otillgängliga bänken. Sen blev man matad var tredje timme, frukost 8-9, lunch 11-12, middag 15:30-16:30, kvällsfika 18-19 och sen ibland en kvällsfika till 21-22. Det som var mest knäppt var dock att middag följde efter lunch, bara tre och en halv timme emellan.
Hur fan ska man orka pressa ner massa varm sjukhusmat (ja, min VEGANMAT var, till skillnad mot den vanliga sjukhusmaten jävligt god) innan man ens smält lunchen??
Det var liksom ansträngande att lägga pussel mellan måltiderna, även fast jag tränade gång i cirklar ute på gården när jag rökte.

Det är något jag funderade på när jag stod därute i snöfallet medan jag fångade snöflingor på tungan.
Om en cigarett stjäl 5 minuter av ens liv, men en promenad ger 5 minuter så kommer vi rökare leva för alltid. Förutsatt att vi bara röker när vi promenerar såklart.
Hmm.. jag ska nog fixa en treadmill så jag slipper gå ut och röka...
Fan, borde man inte få mer kondis om man rökte medan man tränade, det är jueh mycket tuffare för en rökare att röra på sig än en såndär cykelbyxnissa som aldrig kan sitta ner och skita för att de spänner röven så mycket?

Aja.. nu ska jag greja käk.
Morotsbiffar eller kräm?
Morotsbiffar eller kräm?
Beslut, beslut..

Grraaowww!

2009-01-23T13:24:00.013+01:00

Det är så många veterinärer är tyvärr lite så att de tycker att ett husdjur borde avlivas för dess egen skull. Men vemfan kan säga att det skulle vara bättre om en varelse skulle ha det bättre som död? Det där är så sjukt, att djur inte är värda mer i människors ögon. Oj, en häst bryter benet. "Tyvärr, lilla pollen, det blir hamburgare av dig"
Kan man inte göra så med människor?
"Jaha, hjärnskakning och bruten fot. Det blir en sömnspruta till Nangijala för dig.."
Jag skulle nästan njuta av att äta upp en människa som så lättvindigt kan "bedöma" om ett liv ska släckas.

.

ny topic

om man nu äter allt ifrån myror och gräshoppor till apor kan man väl lika gärna äta människor. det där om moral och sånt är bara skitsnack.

varför inte äta människa?

oj, det är så skevt, att ens prata om sånt. men att äta djur som är illa behandlade hela sitt liv tills de får en bultpistong mellan ögonen är helt ok.
"det är naturligt att äta kött, det har människan gjort i alla tider."
Om man byter ut "djur" och lägger in "människa" så blir det tidningsrubriker.
Men om man byter ut det till varför dödar man människor?
Det funkar med samma svar, "det är naturligt att döda, det har människan gjort i alla tider."
Och "det är naturligt att kriga, det har människan gjort i alla tider."
Eller "det är naturligt att våldta, det har människan gjort i alla tider."
Eller den här "det är naturligt med prostitution, det har människan gjort i alla tider."
I can go on and on... Barnmisshandel, trafficking, tortyr, djurmisshandel och..
Vänta lite nu. Djurmisshandel. Nu ser ni mönstret.

Jag tänker inte säga "Tänk på ferdinand" när ni slabbar i er en big smack efter en utkastad kväll på sticky i väntan på nattvagnen.
Jag säger "tänk på din katt, hund, råtta, kusin, bror, mamma, flick/pojkvän, hur saftigt gott det skulle vara att sätta tänderna i dem."
Mmmmmmmmm, kött är gott!!!

Die Mauer

2009-01-22T18:26:00.005+01:00

Det fina med att gömma sig för folk är att man missar vad som händer i världen. Det är som att följa en tv-serie för att hoppa över en säsong eller två. Även om man försöker hinna i kapp så är allt gammalt redan innan sista avsnittet har glotts igenom.
Ens "Aha"-upplevelse är redan passé när man kommenterar fenomenet för de få som fortfarande är inom hörhåll.
Så frågan är vad man kan göra åt det?
Kasta sig hejdlöst ut i elden eller gräva in sig längre och förstärka väggarna så att inget kommer in.

Jag röstar för det senare alternativet. Är det ngn som har en spade?

I C3PthruU

2009-01-03T01:05:00.009+01:00

Jag ska nog bli recluse på heltid. Skulle jag ha tillgång till mat, dricka (inte alko, ditt pucko), filmer, leksaker, spel och mina elaka kitties så skulle jag nog inte behöva ngt mer. Men tänk på det.
Kärlek? Sex? Samma sak, samma gnat.
Om man inte känt sig älskad under hela sitt liv, hur vet man då vad kärlek är? Kan man ge det till någon annan? Hur vet man att det man får är "riktig" kärlek? Är det den som ger som bestämmer det? Är det den som får?
Sex.
Visst är det jävligt nice när det är jävligt nice. Men det brukar ta slut där. Så fort det är klart med sexet kommer ngt annat. Habegär, svartsjuka, avundsjuka, osäkerhet, rädsla av att bli bortstött, för mycket, för lite, you name it. Det perfekta sexet är lika obefintligt som kärlek när det följs av saker som är mindre perfekta. In fact, det bästa sexet brukar nästan alltid följas och sluta med den sämsta kärleken. Inte sant? Inte så att man känner, mitt i akten, att det här - DET HÄR! är det bästa sexet jag haft. Nej, det kommer man på långt efteråt, när man ligger själv, ensam i sängen och försöker klura ut vad som egentligen hände och varför allt gick sick när man gick smack, med ansiktet in i väggen.
Men det är klart, den visan funkar med allt.

Man intalar sig själv:
"Det är helt ok, nästa gång blir det bättre!" (sämre)
"Nästa gång ska jag tänka mig för!" (absolut inte)
"Man kan inte försöka så många gånger utan att lyckas!" (epic fail)

Så varför försöka gång på grusväg på asfalt? Knäna blir inte direkt tåligare för varje gång man skrapar sönder skålarna för att man sprungit för fort. Så man saktar ner.
Tar det försiktigt. Försöker förutse kommande misstag med tidigare misslyckanden och försöker lita på sin erfarenhet att inte göra allt fel nästa gång.

Hör ni inte hur det resonemanget låter? Hur ska man använda sin erfarenhet att misslyckas till att lyckas?
"Jag har förlorat så många gånger därför kommer jag nu med det i minnet att vinna!"
Skulle du satsa en peng på det lag vars tränare sa så? Knappast.
Men visst, man ska tänka positivt.
Gör det, sitt på avbytarbänken och tänk positivt.
"Jag har snubblat på bollen så många gånger, haft öppet mål och bara fjuttat iväg tåpajar så att tom motståndarklacken buar åt en. Självklart kommer tränarn att byta in mig. Jag har slagit mig på precis alla fingrar med hammaren, nu kommer jag äntligen att träffa spiken, och vilken bra gungstol det kommer bli!" :D
Jag skulle önska er lycka till, inte för att ni kommer lyckas. Men det är nästan värt för att se någon salig jävlel le fånigt i kameran och säga omelett medan saten förvånat knäcker ägget i golvet. Igen.

Låter jag cynisk? Bitter? Allmänt pessimistisk?
I eran värld kanske.
Men i min värld står ni fortfarande och ler medan ni med förbundna ögon hackar lök så att tills tårarna rinner.

Min bästa kompis är R2D2.
Han säger beep-doot och ni har ingen aning om vad det betyder.

lost

2008-12-23T07:41:00.012+01:00

since I'm feelin' speeded at the same time as I'm feelin' completely monkied in mah gulliver this'll prolly be fukkt-upp as per usual when I'm scribblin' this here rubbish... One day till X-maz and I don't know what ta feel or do.

I'm not gonna go into the whole "what christmas is all about", it's been done before, more pretentious and commercial than I care to comment, write and philosofy on. Usually I'm pretty HC-naxi about grammar and spelling but now I can't stop my fingers from hammering my poor keyboard.

Wyclef on 11, fair amount of my prescribed drugs blending in the bloodhighway usually results in a complete

NONSENSE
thought
MUMBO
jumbo
MANO
depressive
WONDERFUL

amount of irrational behaviour on my part.

I hate not to have anyone not to blabber this nonsense woith so I can land with both mind and heart in one piece.

anywayz...

I reckon this holyday's gonna be as the past year; food, forced socializing with relatives you ever hardly hear nor care to spend time with, opening presents that aren't wished for, giving away presents that aren't wished for, fair amount of alco round the dinnertable whilst remeniscing events of Christmas Past and dreaming of future things Yet to Come. All in all, it's kinda neat and cosy, in a naïve way.

Too bad I'm not particapating.

Antisocial= bra or anus?

2008-12-05T10:58:00.011+01:00

Så många som mest springer runt och inte vet vad som är upp eller ner. Varför de mår dåligt eller bra, hur livet fungerar och allra minst de själva.

Mitt största problem är inte varför jag är som jag är, snarare hur jag ska leva med det. Eller mer, hur jag ska leva med det runt andra.
För det är mest andra som reagerar på mitt beteende. Är jag själv så "drabbas" ingen utomstående. Jag vet inte om jag är så skev som jag ibland intalar mig själv att jag är eller om det bara är alla andra som inte förstår mig.

JAG förstår mig. Men jag har svårt att förklara mig själv för ngn annan. Det är både på gott och ont. Jag vill inte varken förklara eller ursäkta mitt beteende. Men det är oundvikligt eftersom jag måste spendera tid med andra människor, vare sig jag vill eller ej.

Vad är antisocialt beteende? Är det bra eller dåligt?

Bara för att vissa (en större massa) tycker det är dåligt, är det så? Räknas det inte vad ALLA tycker (även den mindre massan, om man nu kan kalla det "massa") även om det kommer i konflikt med samhällets normer? Varför ska ALLA sälla sig efter vad massan tycker?

Jag försöker absolut inte, med flit, göra tvärtom med allt vad "normalt" beteende är.
Jag försöker bara vara "jag".

Men ibland är det inte tillräckligt.

Stackars Dampungen

2008-12-03T05:40:00.002+01:00

Ibland önskar jag att jag kunde gråta, bara för att visa att jag känner sympati.
Men vem ska se det om jag sitter ensam, i min stökiga lägenhet, mitt i natten?
Vari ligger sympatin i det?

Ook-ook, apan ska sluta sitta här och hålla sig vaken.

Jag ska gå och lägga mig.
Jag ska sluta hålla mig vaken.
Jag ska gå och lägga mig.
Jag ska bli bättre på att göra som man ska.
Jag ska sluta tänka negativa tankar.
Jag ska putsa.
Jag ska diska.
Jag ska tvätta.
Jag ska damma.

Varje dag.

Det gör detsamma...

Ta't lugnt, ta en Toy

2008-12-03T04:05:00.002+01:00

Jag vill vara mer ”ytlig” och inte så intensiv i perioder för att byta helt till att inte existera socialt alls. På ett sätt beundrar jag människor som kan vara på det sättet utan att det verkar bekomma dem, (även fast det säkerligen gör det, bara att de är bra på att dölja det).
Fast egentligen är de alla robåtar och jag rosten som de är programmerade att undvika.
Därför föraktar jag dem samtidigt, även fast jag inte vill förakta någon, allra minst mig själv. Men vad gör man, lixx?

Man kan skriva ett bloginlägg eller ladda upp en emobild på bdb för att få lite kärlek och sympatier från fel håll. moah-ha..

Seriöst nu, va..
Jag kan inte vara seriös när det blir för jobbigt, jag börjar bara flamsa, bra försvarsmekanism.

Först drar man ner stämningen så att alla blir helt bleh. Sen spyr man galla över hur cp samhället är, cynism-cynsim-cynism! Sen beklagar man sig att man inte vet bättre och att alla borde sluta umgås med en.
Sen ynkar man sig att man önskar att man inte hade några känslor så man slapp bete sig såhär.
Sen driver man med hela situationen, sig själv och skriver massa smileys så att alla förstår att man bara behövde skriva/prata av sig och att det visst inte var så allvarligt som man ville påskina.
Sen tar man en kopp kaffe/thé/choklad, en cigg, en spliff, en lina, onnar, spöar en blatte/liten tjej/kille/syster/bror/kattunge, knäcker ett par bira och skär upp handlederna.

Hej, bekräftelse?
Hej, desperation?
Hej, öfverdrift?
Hej, insomnia?

typ, sådär..

Bara en till..?

2008-11-25T23:07:00.001+01:00

jo, kanske är bra att vara ute ibland. men jag blir bara besviken på folk. på ett eller annat sätt. om folk kunde vara mer ärliga med vad de vill och inte bara komma med undanflykter och ursäkter. ska jag säga, som alltid har ngt att skylla på. visst, ingen är perfekt. men jag försöker inte vara perfekt. det är så många som hela tiden försöker upprätthålla ngn form av yttre bild av sig själva, att de är så ordentliga och ansvarsfulla. om jag t ex inte går ut, städar, spelar dataspel osv, då är jag omogen och inte ansvarsfull. men alla de som har jobb och ett socialt umgänge, de är ansvarsfulla individer. ngt att se upp till. eller att sträva efter att vara som. men hur många av alla "seriösa och ordentliga" människor lever upp till sina egna principer?

Jag vet inte hur ofta man vart med dem ute på krogen, jag dricker väldigt sällan, inte att jag inte gillar att dricka, men jag har inget begär efter att toksupa, ramla omkull på gatan utanför, jaga efterfester halv fyra på natten och slutligen däcka i ngns soffa för att sedan lägga upp bilder på internet och bara "hohoho, vilket drag det var i helgen minsann!". jag har aldrig förstått grejen med att ALLTID, mer eller mindre varje helg, göra samma sak. Ok, det är jävligt chill att hänga med polare och skratta lite. Men det är skillnad på att vara på krogen och dricka sig lagom salongsberusad mot att snuddpå bli utslängd för att man inte klarar av att luta sig mot väggen i fem sekunder.

Och hela grejen med "bara en öl till.." som alltid dyker upp i slutet av kvällen. Vad är det man eftersträvar när man gräver efter sina sista kronor i fickan? Vad är det som finns i botten på den där "sista" ölen? Det är inte så att man aldrig vart där förut och sörplat. Typ, förra veckan, två gånger t o m!

Nu är det inte så att jag tycker att jag är så mycket bättre. Jag är inte alls bra, på något. Jo, jag är bra på att komma försent och inte sova. Men det är inte direkt man kan bygga en karriär på. Jag skulle vilja träffa den arbetsgivare som skulle ge mig betalt för att komma försent och gnälla om hur tråkigt allt är och varför man inte kan ha två timmars lunchraster så man hinner åka hem och laga mat istället för att äta farligkorv och snabbaroner i en plåtburk. Men jag kommer av mig...

Hur som helst, saken är den att vi alla väljer vad vi vill göra med våra pengar, våran fritid och vilka vi umgås med. Om det är "bättre" att köpa öl och hänga på köttmarknadslokaler i hopp om att få gnugga på en liten popare eller en tuff, mogen kille med orangeutansol-leende kan vara helt ok, för vissa.

Jag väljer hellre att sitta hemma, kolla på illegalt nedladdade tv-serier (utan reklam för KKK-tandkräm eller senaste kärnvapenmobilen, tack för det piratbyrån), köpa massa god, nyttig och ekologisk mat, hänga med mina katter och spela dataspel där man sitter i timmar för att få ett meddelande om att "nu har du lyckats få den här grejen, bra jobb. Om du fortsätter så får du en ännu bättre grej". Ibland händer det även att jag lyckas lura hit ngn att titta på bra filmer (utan reklam och svensk text), käka veganmat och äppelpaj.

Jag tycker inte att jag är bättre än någon annan, jag slipper bara åka spårvagn med massa fyllon när allt det roliga har tagit slut.

Så vad händer i helgen då?

Vad vet du egentligen, va?

2008-11-18T17:43:00.005+01:00

The link to twinkies...

I'm not here nor there

2008-11-07T16:55:00.007+01:00

Om jag hade ett hjärta skulle detta vara resan dit. Egentligen har jag vart här hela tiden. Det är som när man somnar, drömmer om okända platser, människor man aldrig känt, lukter man aldrig smakat på, värme i vintern, vinden i vakum.
Det är just så. En dröm. En mardröm, halvt medvetande. Varje gång man vaknar har ngt från drömmen följt med, men man kan inte se det, ta på det eller känna lukten av det. Men likväl är det mer påtagligt än marken under fötterna. För att inte känna trycken mot jorden sätter jag på mig strumpor, tjocka sockor, tofflor, skor. Går på anlagda vägar av smält stenkolstjära.

"Gå inte på gräset!"

Samma vägar, samma dagar, alla dagar. Ibland nätter. Samma asfalt. Permanenta stigar utan krav på riktning. Bara krav av att användas. Där ska vi gå. Hand i hand. Utan händer. Utan länder. Vi går på rad tillsammans, ensamma. Förutbestämt och planerat. En självklarhet utan klarhet.

Jag är nu osynlig. Så jag kan gå vart jag vill.

I've seen horrors... horrors that you've seen. But you have no right to call me a murderer. You have a right to kill me. You have a right to do that... but you have no right to judge me. It's impossible for words to describe what is necessary to those who do not know what horror means. Horror. Horror has a face... and you must make a friend of horror. Horror and moral terror are your friends. If they are not then they are enemies to be feared. They are truly enemies. I remember when I was with Special Forces. Seems a thousand centuries ago. We went into a camp to inoculate the children. We left the camp after we had inoculated the children for Polio, and this old man came running after us and he was crying. He couldn't see. We went back there and they had come and hacked off every inoculated arm. There they were in a pile. A pile of little arms. And I remember... I... I... I cried. I wept like some grandmother. I wanted to tear my teeth out. I didn't know what I wanted to do. And I want to remember it. I never want to forget it. I never want to forget. And then I realized... like I was shot... like I was shot with a diamond... a diamond bullet right through my forehead. And I thought: My God... the genius of that. The genius. The will to do that. Perfect, genuine, complete, crystalline, pure. And then I realized they were stronger than we. Because they could stand that these were not monsters. These were men... trained cadres. These men who fought with their hearts, who had families, who had children, who were filled with love... but they had the strength... the strength... to do that. If I had ten divisions of those men our troubles here would be over very quickly. You have to have men who are moral... and at the same time who are able to utilize their primordial instincts to kill without feeling... without passion... without judgment... without judgment. Because it's judgment that defeats us.

indifference

2008-09-30T04:35:00.002+02:00

Don't move
Don't talk out of time
Don't think
Don't worry
Everything's just fine
Just fine

Don't grab
Don't clutch
Don't hope for too much
Don't breathe
Don't achieve
Or grieve without leave

Don't check
Just balance on the fence
Don't answer
Don't ask
Don't try and make sense

Don't whisper
Don't talk
Don't run if you can walk
Don't cheat, compete
Don't miss the one beat

Don't travel by train
Don't eat
Don't spill
Don't piss in the drain
Don't make a will

Don't fill out any forms
Don't compensate
Don't cower
Don't crawl
Don't come around late
Don't hover at the gate

Don't take it on board
Don't fall on your sword
Just play another chord
If you feel you're getting bored
I feel numb
I feel numb
Too much is not enough
I feel numb
Don't change your brand Gimme what you got
Don't listen to the band
Don't gape Gimme what I don't get
Don't ape
Don't change your shape Gimme some more
Have another grape
Too much is not enough
I feel numb
I feel numb
Gimme some more
A piece of me, baby
I feel numb
Don't plead
Don't bridle
Don't shackle
Don't grind Gimme some more
Don't curve
Don't swerve I feel numb
Lie, die, serve Gimme some more
Don't theorize, realise, polarise I feel numb
Chance, dance,dismiss, apologise Gimme what you got
Gimme what I don't get
Gimme what you got
Too much is not enough
Don't spy I feel numb
Don't lie
Don't try
Imply
Detain
Explain
Start again I feel numb
I feel numb
Don't triumph
Don't coax
Don't cling
Don't hoax
Don't freak
Peak
Don't leak
Don't speak I feel numb
I feel numb
Don't project
Don't connect
Protect
Don't expect
Suggest
I feel numb
Don't project
Don't connect
Protect
Don't expect
Suggest
I feel numb
Don't struggle
Don't jerk
Don't collar
Don't work
Don't wish
Don't fish
Don't teach
Don't reach
I feel numb
Don't borrow Too much is not enough
Don't break I feel numb
Don't fence
Don't steal
Don't pass
Don't press
Don't try
Don't feel
Gimme some more
Don't touch I feel numb
Don't dive
Don't suffer
Don't rhyme
Don't fantasize
Don't rise
Don't lie
I feel numb
Don't project
Don't connect
Protect I feel numb
Don't expect
Suggest

Don't project
Don't connect
Protect I feel numb
Don't expect
Suggest

I feel numb

Lokalbedövning efterlyses

2008-09-02T03:28:00.005+02:00

Ibland känns det som att allt går baklänges. Eller så är det jag som ramlar framåt i sömnen för att vakna och vara helt omtöcknad och emotionellt utmattad av alla känsloavtryck.

En dag i taget...

Att imponera mer än ett leende

2008-08-21T15:28:00.012+02:00

Fatta att jag vaknat och gått upp cptidigt (iaf om man är jag). Igår gick jag upp vid åtta då grannen kom med hemleverans av ett stycke rufsig katt, sen tänkte jag att jag lika gärna kan fortsätta vara vaken. Äta lunch på rester av soya/kikärt/kidneybönor-färs. Ganska ok, fast jag måste fylla på mitt kryddförråd, allt är i princip slut. Jag vill ha ett växthus, typ 1,5x1x2m, där man kan odla lite gurka, tomater, div kryddor, paprika (ja, jag tycker inte om paprika men om jag skulle odla kanske jag skulle ätal, det är kul med saker som växer).

Idag vaknade jag i foffan som vanligt, med en nacke som Linda Blair skulle vara rädd för. Satt i ett par timmar och rensade, slängde, datumkollade massa papper, ringde upp och kollade vilka räkningar som var betalda och inte. Vid ett kom Berra och fixade med min dator lite. Ordnade så att man ska slippa jävla popup om att mitt Windows inte är äkta och att jag kan råka ut för virus och annat farligt. Yeah, right. Som om man inte skulle råka ut för 36445643 buggar i Windows även om man installerar en "äkta" version. Såg, när Berra skulle uppdatera Windows, att det skulle kosta +1300 att köpa ett licensierat Windows. Helt sick.

Nu är klockan fem över halv fem och den enda slacker-grej jag gjort var att försöka kolla klart på Blade II för helt seriöst femte eller sjätte gången. Antingen så har jag somnat eller så har jag börjat göra ngt annat. Sån't måste det bli ändring på, inte lämna saker halvfärdiga.

Funderar på att färga dreadsen med min andra färg. Jag vill ha svart färg i utväxten. Funderar bara på hur jag ska göra för att inte döda den färg som är i dreadsen när man ska skölja ur den svarta färgen. Det blir ett helt jävla projekt, därav att jag inte färgat direkt när jag köpte färgen. Skulle vilja dra till Lnkpg och få min septum tagen så jag kan få börja töja (om sisådär 2-3 mån :/ )

Sen har vi det stora projektet som måste delas in i avsnitt. Tänk er Star Wars.

Episode IV:
Skolprojektet (aka Jag hoppar över förproduktionen för att den var tråkig och går direkt in i andra akten)

Egentligen skulle jag göra en kortfilm, men min huvudrollsinnehavare bor i Ume och kunde inte komma loss från jobb under sommaren. Så jag klurade och bestämde mig för att lämna in en intervju/spelning med Silverstein som jag redan gjort, då också med en i klassen, som var en av kriterierna. Vet inte om man kan kalla det två flugor i en smäll, men ngt är det iaf.

Episode V:
Redigering (aka I am your father - NOOOES)

Klippa alla intervjuer och spelningar så jag kan bygga en portfölj och skicka runt.

Episode VI:
Jobb (aka Bo i skogen och äta gräs och ha fest eller Ha ett jobb jag hatar för att få pengar och köpa saker jag inte behöver)

Kolla upp med AMS (<--HATA) om jag kan skriva in mig på förmedlingen Kultur iom att jag hållt på med media sen -05 som jag dokumentera. Men det blir nog hunddiarrékräka av allt.

Episode I
Städa (aka Jag har en Jar Jar Binks tandborsthållare, slänga eller behålla?)
Måste rensa ut massa skit i lghten. Jag MÅSTE gå igenom vad som ska få stanna kvar och vad som måste dödas. Om man inte använt ngt på +4 månader så behöver man det inte. (frånsett vinterkläder och så'n skit)

Episode II
Inredning (aka Stilrent och avskalat á la Jedi Temple eller Plottrigt, belamrat och dammigt á la Tattooine slave ghetto bostäder)

Arbetshålan
Fixa iordning i argbetsrummet, måla om, kolla typ IKEA om möbler och så. Jag vill ha en kombinerad arbets/slacker-yta. Soffan mot fönsterväggen där man kan ligga och såsa och i andra änden ngt form av arbetsbänk med redigeringsdatorn. Skulle vilja ha en yta som man kan rita vid, det är ngt jag verkligen vill vänja mig in vid. Lära mig storyboarda. Ha basen i det rummet också, samt tidningar och ev skivor.

Filmrummet
Få bort den vita bokhyllan, måla väggen, få bort så mycket som möjligt och få det avskalat. Vill bara ha låga möbler, om ens ngra alls. Bara tv, dvd-spelare, spelkonsoler, dvd-hylla soffa och bord. That's it. Jag vill inte ha det så belamrat med skit.

Episode III (aka Vårdgarantins hämd)
Delen som binder ihop allt

Medicin
Det är för fan inte bra att käka 3 mediciner mot ångest/depression/nedstämdhet och på det sömnisar och vid-behov-mot-panikattacker-som-inte-hjälper-medicin. Så det är viktigt, så viktigt. Jag är som en Zombie när jag käkar skiten. Och när jag inte gör det funkar inte sömnen, allt blir uppochner.

Psykolog?
Det får fan ske en jävligt radikal förändring med samtalsdelen. Att sitta och prata småsaker med en psykolog som sedan långtidssjukskrivit sig är bara tragikomiskt. Jag vill bara till en KBT/DBT-grupp.

Sjukskrivning

Ska jag fortsätta vara sjukskriven? Ska jag fortsätta gå på soc? Ska jag in på jobbinvänjning? Ska jag börja söka vanliga jobb som inte har med media att göra? Alltför många
frågor gör apan till en ledsen kokosnöt.

Jag blir helt trött av allt detta. Men, som det goda råd jag fick av Dirk, min bostödjare, så är det bra att dela upp allt och göra, kanske inte bara en sak i taget, men mer att göra en sak under en viss tidslängd. T ex redigera i två-tre timmar och sen göra ngt annat. Inte försöka göra allt på en gång. Samma sak med allt, att dela upp det och inte försöka klara av huvudmålet, utan att se lite närmare mål. Läsa klart det här kaptitlet, inte hela boken på en gång.

Precis som i The Only Trilogy så är det den här delen som binder ihop allt. Om inte allt i den här delen av planeringen funkar faller allt annat.

Får se vart man hamnar, världen är en konstig plats...

Prison Break

2008-08-20T14:05:00.005+02:00

Igår ngnggn under dagen passade T!ggR på att smita ut från lghten ut i trapphuset där han måste ha charmat ngn som skulle in/ut och då blev utsläppt. Jag tycker det är lite dåligt av personer som tar för givet att katten SKA vara ute eller hör hemma i just det trapphuset. Vi är så noga med att ha lås på våra dörrar för att vi inte litar på folk, men vi släpper, utan några funderingar, in främlingar och ut katter genom porten.
Hursomhelst så märkte jag inte ngt förrns jag skulle ge katterna mat att jag var en katt kort i huset. Rogue var nog minst sagt mer än nöjd då hon kunde floffa i sig maten ifred från hennes borduse bror. Jag ska erkänna att det var ganska skönt att kunna slafsa upp kattmat utan att snubbla över pälsklumpen varje gång jag flyttade fötterna mer än två milimeter.
Men givetvis så blev det en kurragömma lek efter vart odågan kan ha gömt sig eller blivit instängd. Nu var det jueh precis tvärtom, att han blitt utstängd och därav också spenderat sin flykt ute i tokregnet som tidigare under kvällen hälsat på tidigare under kvällen. Jag gick ut och, till alla grannars stora förtret, slamrade med en kopp med hopp om att T!ggR skulle höra det välbekanta ljudet av "gourmédags" och skulle komma fram från sitt regnskydd under närmsta buske. Men efter att ha stalkat gårdarna två och ett halvt varv lockandes på rymlingen i nästan två timmar vågade jag inte fortsätta föra oväsen, ty då det är arbetsvecka för vissa var jag ganska säker på att mitt skrålande inte direkt skulle vagga grannskapet stilla till sömns.
Väl inne letade jag runt i lghten trots att kattjäveln siktats av flera gånger av olika personer vid olika tidpunkter på olika platser i området. Ungefär som Bigfoot, fast dummare. Jävla hårboll..
Halv åtta imorse ringde det på dörren. Där stod grannens tjejs tvillingsyrra (ja, det låter som en karaktär från Hem till Nya Lösa Förbindelser med Vita Skilda Vänner och Saltönsdoktorn i Rosenholms Storstads Varuhus, men det är sant) med en rufsig, blöt 6,5 kilos orange pälsboll i famnen. "Han låg och tryckte under en buske och väntade på att bli uppplockad" sa hon skrattandes.
Ja, med husdjur blire aldrig tråkigt.

2008-08-18T01:38:00.017+02:00

My baby don't mess around
Because she loves me so
And this I know for sure
But does she really wanna
But can't stand to see me
walk out the door
I can't stand to fight the feeling
'Cause the thought alone
is killing me right now
Thank god for mom and dad
for sticking two together
'Cause we don't know how
Hey ya, hey ya
Hey ya, hey ya
You think you've got it
Oh, you think you've got it
But God just don't get it
till' there's nothing at all
We get together
Oh, we get together
But separates always better
when there's feelings involved
If what they say that
"nothing is forever"
Then what makes
What makes love the exception?
So why are, why are, why are, why are
Why are we so in denial
when we know we're not happy here?
Hey ya, hey ya
Hey ya, hey ya
Alright now fellas
Yeah oh, cooler than being cool?
I can't hear you now, now, now
I say what's cooler than being cool?
Alright What now ladies
Yeah, we're gonna bring it down
in just a few seconds here
Now don't make me
break this down for nothing
I wanna see you all
on your all's baddest behavior
Lend me some sugar,
I am your neighbor
Shake it Shake it like a Polaroid Picture
Oh now, shake it
Shake it up
Hey ya, hey ya
Hey ya, hey ya

det här med att skjuta upp saker

2008-08-15T19:09:00.019+02:00



Du har lärt mig allt jag kan
om att hålla ryggen fri
du och jag kan slåss
om en plats i solen...

vi kan slåss om en plats längst fram
om någonting att hålla i
du och jag kan slåss om
den bästa stolen

vem som än har den
vem är det som har den?

vi kan väl vänta tills imorgon
jag kan inte tänka klart
vi kan väl vänta tills imorgon
och se vem som står kvar

du har lärt mig allt jag kan
om att aldrig någonsin lägga sig i
du och jag kan stå
i vårt hörn och blunda

det är ändå redan alldeles för sent
det finns inget kvar att hålla fast vid
så du och jag kan stå
i vårt hörn och undra

vad var det som gick fel
vad var det som gick fel?

vi kan väl vänta tills imorgon
det händer nånting snart
vi kan väl vänta tills imorgon
nu kan jag inte längre tänka klart...

vi kan väl vänta, vi kan väl vänta,
vi kan väl vänta tills imorgon...

Flyttpojkar, folköl och tv@ttstugor

2008-08-15T17:42:00.008+02:00

Bra att jag somnade i min fåtölj. Min nacke lekte Linda Blair hela förmiddagen. Bra att Christoffer ringde och ville ha flytthjälp, skönt att komma ut lite ur lghten och få lite frisk luft.

Nu ere dags att tveatta. Det är nog det mest jobbiga att göra. Springa upp och ner hela tiden och man kan inte bara låta tvätten ligga iom att det inte går att komma in i tvättstugan pga dom jävla pacnycklarna som bara fungerar när man har en bokad tid. Kommer man in en minut för sent så är det som en väktare på Sticky. "Här kommer du inte in, stick!"

Men lite skönt och chill dag, har akustiskta gitarrer och munspel i hjärnan och nyklippt gräs-dofter i nosen.
Allt är ganska fint ändå...

Tha Family

Time kills the heart

2008-08-14T15:38:00.011+02:00

Jag vet inte vad som händer i min hjärna så jag låter det vara och blir mördad av The Killers istället.

You're gonna bring yourself down, yeah..

When there's nowhere else to run
Is there room for one more son
One more son
If you can hold on
If you can hold on, hold on

I wanna stand up, I wanna let go
You know, you know - no you don't, you don't
I wanna shine on in the hearts of men
I want a meaning from the back of my broken hand

Another head aches, another heart breaks
I am so much older than I can take
And my affection, well it comes and goes
I need direction to perfection, no no no no

Help me out
Yeah, you know you got to help me out
Yeah, oh don't you put me on the back burner
You know you got to help me out

And when there's nowhere else to run
Is there room for one more son
These changes ain't changing me
The cold-hearted boy I used to be

Yeah, you know you got to help me out
Yeah, oh don't you put me on the back burner
You know you got to help me out, yeah.
You're gonna bring yourself down
Yeah, you're gonna bring yourself down
Yeah, you're gonna bring yourself down

I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier
I got soul, but I'm not a soldier

Yeah, you know you got to help me out
Yeah, oh don't you put me on the back burner
You know you got to help me out, yeah.
You're gonna bring yourself down, yeah.
You're gonna bring yourself down
Yeah, oh don't you put me on the back burner
You're gonna bring yourself down
Yeah, you're gonna bring yourself down

Over and out, last call for sin
While everyone's lost, the battle is won
With all these things that I've done
All these things that I've done
If you can hold on
If you can hold on

in case of emergency, pull the plug

2008-08-14T04:15:00.006+02:00

det 'är såna här saker sdom får mig att totalfreaka... jag hade suttit och skrivit hur länge som helst. massa stycken och uppdelningar om allt möjligt som jag tänkte på, vad jag skulle göra, hur jag skulle börja... fan, säkert 20 radmatade stycken om inte mer...
Men eftersom cp-kuk-fitta-moeratdatorn bara måste starta om och skiter i allt som man håller på med så försvann givetvis allt jag skrev innan. Och NEJ, hann inte spara den. Så nu skiter jag i det här, downar min vanliga dos chems som, förhoppningsvis, knockar mig till neverland så jag kan få flyga runt och jaga småbarn och pirater och ha en sexigt frigid älva efter mig. Don't worry, jag kommer inte bry mig ngt om Wendy, I'm all for Ting! Nu ska jag gå vilse i vardagsrummet och försöka hitta ngt att sova på.

Go go, electroboy,
No no, don't eat the yellow snow

kära blogg

2008-07-20T15:57:00.006+02:00

idag har jag legat och segat i sängen fram till halv två. imorgon ska jag sega till halv sju.
jag hatar mitt liv.
hejdå.

typ så känns det hela tiden, fast utan det där med att sega i sängen.
min hjärna är äppelmos. jag har hungerskänslor hela tiden, även fast jag precis ätit en Homer-portion.
Det finns inget mer jobbigt än att känna sig begränsad. Som att be om lov för att gå på toa, inte få ligga i fred, äta när man vill, gå ut om man känner för det.
Jag föstår inte varför det ska vara bra att vara här, varför jag kom hit. Jag vill bara hem och få göra som jag vill när jag känner för det. Personalen är väldigt överseende och relativt toleranta, bortsett från en jävla stereoid-gubbe som näst intill hotade mig igår kväll. Sen dök han upp i mardrömmarna och försökte vara tuff och jaga mig. Helt ovärt.
Jag har haft mardrömmer varje natt sen jag kom hit. Vet inte om det är bra eller dåligt att jag knappt kommer ihåg dom, bortsett från känslan att känna sig iaktagen och jagad resten av da'n.

Jag vet att jag bara gnäller och klagar. Jag vet att jag är jobbig. Jag vet att jag får skylla mig själv.

Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Den här stan gör mig galen igen
Och jag tror minsann min själ dör av svält
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll

whatever doesn't kill you simply makes you... stranger

2008-07-19T22:13:00.007+02:00

I was minding my own business walking my flat